Hedvig Helena Creutz (1723–1765) och Catarina Elisabet von Morian (1793–1835)

02.06.2023 kl. 19:00
Två 1700-talskvinnor som levde på Sarvlax gård finns avbildade på porträtt i herrgårdens karaktärsbyggnad. Läs mer om dem här!

Hedvig Helena Creutz. Foto: SLS.

Hedvig Helena Creutz föddes 1723. Hon var dotter till Carl Johan Creutz och hans första fru Beata Wrede, och barnbarn till Lorentz Creutz d.y. Hon ärvde Sarvlax och hennes bror övertog Qvidja i Pargas. Tillsammans med sin make Johan Christoffer von Morian den äldre fick hon sju barn, av vilka fyra överlevde till vuxen ålder. 

Förutom två vackra porträtt och juridiska arvskifteshandlingar finns inte många spår av Hedvig Helena Creutz kvar. Ett enda brev till hennes son finns bevarat som kan ge oss en aning om hennes person och liv. I brevet uppmanar hon kärleksfullt den 12-åriga sonen Johan Christoffer von Morian d.y., som skickats till Åbo för studier, att bete sig väl. Varken stavningen eller brevets utformning följer formella konventioner eftersom kvinnor i hennes tid mycket sällan fick samma utbildning som sina bröder. Av brevet får vi ändå veta att hon kunde skriva och skrev brev, att hennes språk hade en viss påverkan av östnyländsk dialekt, och att hon hade omsorg om sin son. 

”Gå intet ut i kalt och elakt wäder ackta din hälsa och kåm ihåg din Mor”, förmanade friherrinnan Creutz sin son i detta brev som han kanske sparat för att det blev hennes sista. Hon avled plötsligt en månad senare, 41 år gammal.

Hennes sondotter Catarina Elisabet von Morian föddes 1793 och växte upp på Sarvlax. Efter henne finns flera brev och en dagbok bevarade. Man kan i dem se att mycket hade hänt i kvinnors utbildning på två generationer. Hennes handstil är välformad och skriftspråket korrekt och ledigt. Moderns omsorg och lite spår av det talade språket skymtar också i hennes brev. År 1830 skrev hon till sin yngsta son:

Jag var en vecka faseligt sjuk bästa Vicktor, men hade under den tiden dock tillräckligt lugn för att kunna tänka på er mina goda gossar, och på ditt lilla bref som så hjiskiligt fägnade mig; jag tycker då jag flera gånger omläst det att jag liksom läser i Vicktors öga.



 
Eva Ahl-Waris